När vi pratar om vaccination säger vi ofta att ”vaccinet skyddar”.

På samma sätt säger vi att en genomgången infektion kan ge immunitet.

Människor uppmanas att ta vaccin för att skydda sig själv och andra.

Men rent biologiskt är det egentligen inte vaccinet eller infektionen i sig som skapar skyddet. Det är immunförsvarets reaktion på det som kroppen utsätts för.

Först en term som är bra att känna till – antigen.

Ett vaccin är utformat för att presentera immunförsvaret för ett eller flera antigen – ämnen som immunförsvaret kan lära sig att känna igen och skydda sig emot – utan att personen behöver genomgå den fulla sjukdomen.

En antigen är ett ämne som brukar anses som skadligt, t.ex. en mikrob eller stöv från djur, eller pollen.

Vid en infektion möter immunförsvaret i stället den verkliga mikroben och dess olika beståndsdelar.

I båda fallen är principen densamma - det är kroppens immunförsvar som måste göra arbetet.

Det innebär också att två människor som får samma vaccin eller utsätts för samma infektion inte nödvändigtvis utvecklar exakt samma immunsvar.

Immunförsvaret arbetar i flera steg

När ett virus (jo, jag vet att många anser att virus inte finns/aldrig har isolerats – vi lämnar det nu – ok?), en bakterie, svamp, parasiter eller ett vaccin introducerar främmande antigen börjar en avancerad kedja av reaktioner.

Först aktiveras det medfödda immunförsvaret.

Det är kroppens snabba och relativt ospecifika försvar. Här finns bland annat barriärer i hud och slemhinnor, inflammatoriska signalämnen, komplementsystemet proteiner och olika immunceller som snabbt försöker identifiera, begränsa och oskadliggöra sådant som inte hör hemma i kroppen.

Vita blodkroppar som makrofager och dendritiska celler kan ta hand om främmande material och presentera delar av det för andra immunceller.

På så sätt skapas en brygga mellan det medfödda och det adaptiva, eller förvärvade, immunförsvaret.

Därefter kan andra vita blodkroppar, B-celler, aktiveras och utvecklas till större s.k. plasmaceller som producerar antikroppar. Antikropparna känner igen specifika strukturer, så kallade antigen (främmande proteiner), och kan bland annat blockera mikrober eller märka dem för oskadliggörande.

Samtidigt aktiveras T-celler. Vissa T-celler hjälper till att styra immunsvaret, medan cytotoxiska T-celler kan känna igen och eliminera infekterade celler.

Slutligen kan minnes-B-celler och minnes-T-celler finnas kvar. De fungerar ungefär som immunologiska patruller och arkiv: om samma eller ett liknande antigen dyker upp igen kan immunförsvaret ofta reagera snabbare och effektivare.

Det är detta immunologiska minne – tillsammans med bland annat kvarvarande antikroppar – som ligger bakom det skydd vi brukar kalla immunitet.

Genomgången infektion exponerar immunförsvaret för många antigen

Vid en naturlig infektion möter immunförsvaret vanligtvis många olika delar av mikroben.

Ett virus består exempelvis inte av ett enda protein. Det kan innehålla ytproteiner, inre strukturella proteiner och andra komponenter som immunförsvaret kan känna igen. Detsamma gäller för bakterier, svampar och parasiter.

Det betyder att infektionen kan skapa B- och T-cellsvar mot flera olika antigen och delar av mikroben.

Vissa infektioner ger ett mycket långvarigt immunologiskt minne såsom de klassiska barnsjukdomarna, medan andra ger ett mer kortvarigt eller mer ofullständigt skydd, som förkylningar och influensor. Dock kan naturligt genomgången influensa skydda även mot framtida influensor om proteinstrukturerna liknar varandra.

Långsiktig och kortsiktig immunitet

Immunitet är heller inte ett och samma tillstånd.

Det finns långsiktig immunitet och kortsiktig immunitet, och vilken typ som uppstår skiljer sig åt beroende på mikroben, förloppet och människans eget tillstånd.

En vaccination är med andra ord inget universalskydd — det är ett verktyg vars verkan helt beror på den kropp som tar emot det.

Hur fungerar konventionella vacciner?

Traditionella vacciner kan vara uppbyggda på flera olika sätt. De kan exempelvis innehålla försvagade levande mikroorganismer, avdödade mikroorganismer, renade proteiner eller andra utvalda antigen.

Syftet är att visa immunförsvaret något som liknar eller kommer från den verkliga smittan så att ett adaptivt immunsvar och immunologiskt minne kan utvecklas.

Vissa vacciner behöver dessutom en adjuvans, ett retande (toxiskt) ämne som förstärker den medfödda immunreaktionen och därmed hjälper kroppen att utveckla ett tillräckligt starkt immunsvar mot antigenet.

Aluminiumsalter är ett klassiskt exempel på adjuvans i vissa vacciner, t.ex Gardasil. Skvalen förekommer som en komponent i vissa adjuvanssystem, exempelvis i vissa influensavacciner. Båda är toxiska för kroppens immunsystem och orsakar en immunkaskad avsedd att reta immunförsvaret till en reaktion som ska skapa immunitet.

Vacciner kan också innehålla hjälpämnen som stabilisatorer och, i vissa flerdosförpackningar, konserveringsmedel. Tidigare användes kvicksilver men det är tack och lov borttaget nu.

Beroende på hur vaccinet tillverkas kan mycket små restmängder från produktionsprocessen finnas kvar. Det kan exempelvis handla om DNA eller proteiner från cellinjer från aborterade foster som togs på 60-talet och har odlats i laboratorier sedan dess, ägg/kycklingbaserade odlingssystem eller jäst.

Vilka restämnen som kan förekomma beror helt på vaccinets tillverkningsmetod.

mRNA-vacciner fungerar på ett annat sätt

mRNA-vacciner innehåller inte själva antigenproteinet på samma sätt som ett proteinbaserat vaccin. I stället innehåller de genetiska instruktioner i form av budbärar-RNA, mRNA. Kvalitén på innehålelt har varierat stort vilket är visat i faktagranskade studier.

Normalt bryts kroppens egen RNA ner inom några minuter men RNA i de genetiska injektionerna är modifierade för att inte brytas ner så snabbt utan kan stanna i kroppen i veckor eller månader och skapa en förlängd immunreaktion. Det har förekommit rapporter om att de stannar i flera år i testade personer och orsakar skador eftersom de är främmande och störande för kroppen.

Det modifierade mRNA:t tas upp av kroppens celler och används av cellernas proteinsyntes för att tillverka det aktuella antigenet – gällande Covid, så är instruktionen att tillverka spikprotein. Studier har dock visat att det är osäkert hur kroppen tolkar signalen och att andra varianter av främmande och störande proteiner kan bildas istället. Det artfrämmande antigenet som cellens intruerats att tillverka (spikproteinet) kan därefter presenteras för immunförsvaret på cellens yta. Cellen visar att den blivit ”sjuk”.

Immunförsvaret aktiverar då både antikropps- och T-cellsrespons. Celler som uttrycker antigen kan också kännas igen av cytotoxiska T-celler och elimineras, en s.k. autoimmun reaktion med nedbrytning av egen vävnad.

Även här är det därför inte mRNA:t i sig som utgör det framtida immunologiska skyddet. Det är den immunrespons och det immunologiska minne som kroppen utvecklar efter exponeringen. Hur kroppen reagerar och hur länge är det ingen som riktigt kan redogöra för eftersom det varierar från person till person.

När immunförsvaret inte förmår svara

Det finns många faktorer som gör att immunförsvaret inte lyckas bygga upp det önskade skyddet — vare sig efter en infektion eller en vaccination.

Bland annat:

• Energibrist — ett utmattat system har inte resurser att mobilisera ett fullvärdigt svar
• Näringsbrister — kroppen behöver vitaminer, mineraler och protein för att bygga immunitet
• Högre ålder — immunförsvaret svarar ofta långsammare och svagare
• Kronisk stress — långvarig stress hämmar immunförsvarets funktion
• Sömnbrist — återhämtning är en förutsättning för ett starkt svar
• Gifter och belastningar — kemikalier, tungmetaller och andra påfrestningar tar kraft från systemet

När dessa faktorer brister spelar det mindre roll vad du injicerar. Immuniteten uteblir ändå.

Samma vaccin – olika immunsvar

Det här leder till en viktig poäng som lätt försvinner när vi säger att ett vaccin ”ger immunitet”.

Vaccinet erbjuder immunförsvaret en möjlighet att träna på ett antigen. Men hur starkt, brett och långvarigt svaret blir påverkas av individen.

Ålder är ett tydligt exempel. Med stigande ålder förändras immunförsvaret, ett fenomen som brukar kallas immunosenescens. Både det medfödda och det adaptiva immunförsvaret påverkas, och äldre personer kan därför utveckla svagare svar på vissa vaccinationer.

Det är en av anledningarna till att det för vissa sjukdomar finns särskilt utformade vacciner för äldre. De kan exempelvis innehålla en högre mängd antigen eller ett adjuvans som förstärker immunreaktionen. Högdosvaccin mot influensa är ett exempel. Syftet är att åstadkomma en tillräckligt kraftig immunrespons i en grupp där immunsvaret i genomsnitt är svagare.

Även vissa sjukdomar och immunhämmande behandlingar kan göra att en person svarar sämre på vaccination. Detsamma gäller vid infektion: människor som utsätts för samma mikroorganism kan få mycket olika sjukdomsförlopp och utveckla olika starkt immunologiskt minne.

Immunitet är mer än antikroppar

När immunitet diskuteras hamnar fokus ofta på antikroppar. Men antikroppar är bara en del av immunförsvaret.

Nivån av cirkulerande antikroppar kan sjunka efter en vaccination eller infektion utan att allt immunologiskt minne har försvunnit. Minnes-B-celler kan snabbt börja producera nya antikroppar vid en ny exponering, och minnes-T-celler kan hjälpa till att koordinera svaret eller angripa infekterade celler.

Immunitet är därför ett resultat av ett helt nätverk av celler, signalämnen och immunologiska minnesmekanismer.

Det är också viktigt att skilja mellan immunrespons och fullständigt skydd. Att immunförsvaret reagerar betyder inte alltid att en person aldrig kan bli infekterad igen. Immunitet kan i stället innebära att risken för infektion minskar, att infektionen blir kortare eller att risken för allvarlig sjukdom blir lägre.

Hur väl detta fungerar varierar mellan olika mikroorganismer och vacciner.

Värdens förutsättningar spelar roll

Oavsett om immunförsvaret möter ett antigen genom en infektion eller en vaccination måste kroppen kunna genomföra en komplex biologisk process.

Immunceller ska bildas och aktiveras. De ska kommunicera med varandra. Proteiner och antikroppar ska produceras. Inflammation ska startas när den behövs och regleras när uppgiften är klar. Minnesceller ska utvecklas och överleva.

Därför spelar individens biologiska förutsättningar roll för immunsvaret.

Det betyder inte att en person genom en viss livsstil kan garantera immunitet eller ersätta vaccination mot sjukdomar där vaccination rekommenderas. Men det betyder att immunförsvaret, precis som kroppens övriga system, behöver goda grundförutsättningar för att fungera normalt.

Vad som verkligen bygger immunitet

Det som faktiskt skapar ett starkt immunförsvar är sällan det som får rubriker. Det är det vardagliga:

• Bra näring — riktig, näringstät mat
• Sömn och vila — kroppen läker och bygger under vilan
• Rörelse — cirkulation och lymfflöde håller systemet i form
• Frisk luft — utomhusvistelse stärker hela kroppen
• Dagsljus — sol och ljus reglerar både humör och immunförsvar
• Kärlek och omsorg — trygghet och närhet sänker stressen som annars tär

Det är här immuniteten egentligen bor. Inte i en spruta.

Ge immunförsvaret bra arbetsförhållanden

Det finns ingen enskild mat, vitamin eller livsstilsåtgärd som ensam skapar ett starkt immunförsvar. Däremot finns flera grundläggande faktorer som hjälper kroppen att upprätthålla normal immunfunktion.

En näringsrik och varierad kost ger protein, essentiella fettsyror, vitaminer, mineraler och andra ämnen som immuncellerna behöver. Bland de näringsämnen som har betydelse för normal immunfunktion finns exempelvis vitamin A, C, D, B6, B12 och folat samt mineraler som zink, järn, koppar och selen. Tillskott är framför allt relevant när intaget är otillräckligt eller det finns en konstaterad eller sannolik brist – mer är inte automatiskt bättre.

Regelbunden fysisk aktivitet bidrar till hälsa och normal immunfunktion, medan tillräcklig återhämtning är lika viktig. Sömn spelar en central roll för immunregleringen och för kroppens återhämtning.

Dagsljus hjälper bland annat till att reglera dygnsrytmen, vilket i sin tur påverkar sömn och återhämtning. Utomhusvistelse och rörelse ger ytterligare fördelar.

Och så finns sådant som inte går att mäta lika enkelt i ett blodprov: vila, trygghet, social gemenskap, kärlek och omsorg. Långvarig stress och sömnbrist kan påverka immunfunktionen, medan återhämtning och fungerande sociala relationer är viktiga delar av den allmänna hälsan.

Så nästa gång du hör att ett vaccin eller en genomgången infektion ”ger immunitet” kan det vara värt att komma ihåg vad som faktiskt sker bakom kulisserna.

Vaccinet eller infektionen presenterar utmaningen.

Immunförsvaret bygger svaret.

Och hur detta svar utvecklas beror på ett komplicerat samspel mellan antigenet, typen av exponering och människan som immunförsvaret tillhör.

Johanna Falk

Certifierad funktionsmedicinsk terapeut

Certifierad näringsterapeut

Beteendevetare

Författare och föreläsare

Referenser

• CDC – Principles of Vaccination (Pink Book)
  https://www.cdc.gov/pinkbook/hcp/table-of-contents/chapter-1-principles-of-vaccination.html
• Nature Reviews Immunology – A guide to vaccinology: from basic principles to new developments
  https://doi.org/10.1038/s41577-020-00479-7
• CDC – Adjuvants and Vaccines
  https://www.cdc.gov/vaccine-safety/about/adjuvants.html
• npj Vaccines – Insights into vaccines for elderly individuals: from the impacts of immunosenescence to delivery strategies
  https://www.nature.com/articles/s41541-024-00874-4
• WHO – Micronutrients
  https://www.who.int/health-topics/micronutrients