Det finns röster vi känner igen i ett sorl av hundra andra.

Röster som får oss att stanna upp. Som väcker minnen, känslor och en omedelbar känsla av igenkänning.

För ett barn tycks mammans röst vara en sådan röst – och forskning från Stanford University visar hur fascinerande djupt denna igenkänning faktiskt sträcker sig.

I en studie publicerad i Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS) undersökte forskarna vad som händer i barns hjärnor när de hör sin biologiska mammas röst jämfört med andra kvinnors röster.

Resultatet är en påminnelse om hur biologiskt betydelsefull den mänskliga relationen kan vara.

Barnet hör inte bara mammas röst.

Stora delar av hjärnan tycks känna igen den som något alldeles särskilt.

En sekund räckte

Forskarna undersökte 24 friska barn, med en genomsnittsålder på drygt tio år, med funktionell magnetkamera, fMRI.

Barnen fick höra mycket korta inspelningar – mindre än en sekund – där deras mammor eller andra kvinnor uttalade nonsensord.

Att använda ord utan egentlig betydelse var viktigt. Forskarna ville komma åt effekten av själva rösten, snarare än barnets reaktion på det som sades.

Och skillnaden var tydlig.

När barnen hörde mammans röst aktiverades inte enbart de områden i hjärnan som bearbetar ljud.

Aktiviteten ökade också i nätverk och områden förknippade med bland annat:

• känslomässig bearbetning
• belöning och motivation
• uppmärksamhet på det som är betydelsefullt
• social information
• minne
• röstigenkänning
• ansiktsbearbetning

Bland de områden som reagerade starkare på mammans röst fanns amygdala, nucleus accumbens, orbitofrontala cortex, insula, cingulum och delar av fusiforma gyrus.

Det är fascinerande.

För det antyder att en välbekant och biologiskt betydelsefull röst inte behandlas av hjärnan som vilket ljud som helst.

Rösten tycks kopplas samman med relationen

Forskarna tittade också på hur olika delar av hjärnan kommunicerade med varandra.

Här fann de något särskilt intressant.

Styrkan i den funktionella kommunikationen mellan hjärnans röstkänsliga områden och nätverk involverade i bland annat belöning, känslor, betydelse, minne och ansiktsbearbetning hade samband med barnens sociala kommunikationsförmåga.

Barn med starkare funktionell sammankoppling i dessa nätverk tenderade alltså också att ha bättre social kommunikationsförmåga.

Det betyder inte att studien visar att en mamma genom att prata mer med sitt barn automatiskt skapar bättre social förmåga.

Studien visar ett samband, inte ett orsakssamband.

Men den ger oss en fascinerande inblick i hur nära sammanflätade röst, relation, känslor och social utveckling kan vara i den växande hjärnan.

Barnet känner igen mammas röst mycket tidigt

Redan under de första levnadsdagarna kan spädbarn skilja mammans röst från andra kvinnors röster.

Det är egentligen inte så märkligt.

Barnet har ju lyssnat långt innan det sett dagens ljus.

Rösten har färdats genom mammans kropp under graviditeten – tillsammans med rytmerna från hjärtslag, andning och rörelse.

När barnet sedan kommer till världen finns där plötsligt något välbekant mitt i allt det nya:

Den där rösten.

Forskningen om röstperception visar också att vår förmåga att bearbeta och känna igen mänskliga röster fortsätter att utvecklas genom barndomen och in i ungdomsåren.

Det här handlar inte om perfekta mammor

Den här forskningen ska inte användas för att lägga ytterligare krav på mammor eller skapa skuld hos den som av olika skäl inte har kunnat vara nära sitt barn på det sätt hon önskat.

Och studien säger inte att andra nära vuxna saknar betydelse.

Den undersökte specifikt barnets biologiska mammas röst.

Vad andra trygga anknytningspersoners röster betyder för barnets hjärna kan man därför inte dra några säkra slutsatser om från just denna studie.

Men resultatet berättar något större om oss som människor:

Vi utvecklas i relation till andra.

En röst är inte bara ljudvågor.

För hjärnan kan en välbekant röst bära information om vem som talar, om känslor, trygghet, tillhörighet och social betydelse.

Så fortsätt prata med ditt barn

Berätta vad du gör.

Läs sagan en gång till.

Sjung, även om du tycker att du sjunger falskt.

Prata i bilen.

Säg god natt.

Fråga hur dagen har varit – och lyssna på svaret.

Och när ditt barn blivit större och ibland verkar betydligt mer intresserat av sina vänner, sin telefon eller världen utanför familjen än av vad mamma har att säga, kan det vara fint att komma ihåg:

Din röst har varit en del av barnets värld sedan långt innan barnet kunde förstå ett enda ord.

Och åtminstone under barndomen visar forskningen att hjärnan fortfarande känner igen den som något alldeles speciellt.

Kanske är det en av de vackraste saker neurovetenskapen kan påminna oss om

Vi människor formas inte bara av näring, gener och vår fysiska miljö.

Vi formas också i relation.

Av beröring. Blickar. Närvaro. Samtal.

Och av rösterna från de människor som betyder allra mest för oss.

Så prata med dina barn.

Läs för dem. Sjung för dem. Skratta med dem.

Och säg att du älskar dem.

De kanske inte alltid visar hur mycket de lyssnar.

Men deras hjärna gör det. ❤️

Johanna Falk

Certifierad funktionsmedicinsk terapeut

Certifierad näringsterapeut

Beteendevetare

Författare och föreläsare

Studien:
Daniel A. Abrams et al. Neural circuits underlying mother's voice perception predict social communication abilities in children. Proceedings of the National Academy of Sciences, 2016;113(22):6295–6300. DOI: 10.1073/pnas.1602948113.

Neural circuits underlying mother’s voice perception predict social communication abilities in children

https://www.pnas.org/doi/10.1073/pnas.1602948113