"Jag har alltid haft ADHD – men aldrig mått så här"

Du har kanske levt med ADHD hela livet.

Kanske fick du diagnosen som vuxen, eller så har du länge känt igen dig i svårigheter med koncentration, planering eller impulsivitet utan att riktigt förstå varför.

Med åren har du hittat strategier som fungerar. Du har lärt känna dig själv och vet hur du får vardagen att gå ihop.

Sedan händer något.

Du börjar glömma saker oftare. Det blir svårare att hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Tålamodet blir kortare, sömnen sämre och känslorna starkare. Det som tidigare fungerade känns plötsligt övermäktigt och du kan börja undra om ADHD:n har blivit värre.

Det är en vanlig upplevelse bland kvinnor i förklimakteriet.

Det är däremot sällan själva ADHD:n som förändras. Det som förändras är hjärnans hormonella miljö. Under några år sker en av livets största biologiska omställningar, och eftersom könshormonerna har ett nära samarbete med hjärnans signalsubstanser påverkas ofta både koncentration, känsloliv och stresstålighet.

Att förstå vad som händer kan göra det betydligt lättare att möta förändringen med rätt förväntningar och rätt stöd.

Vanliga symtom – och varför de ofta blir starkare vid ADHD

Förklimakteriet börjar oftast mellan 40 och 50 års ålder, men hos vissa kvinnor tidigare. Eftersom hormonerna börjar svänga flera år innan mensen upphör är det också vanligt att de första symtomen kommer långt innan man själv tänker på klimakteriet. Mensen kan fortfarande vara regelbunden samtidigt som hjärnan och resten av kroppen redan påverkas.

Vanliga symtom är värmevallningar, nattsvettningar, sömnsvårigheter, hjärndimma, glömska, humörsvängningar, oro, ångest, nedstämdhet, minskad stresstålighet, hjärtklappning, ledvärk, migrän, torra slemhinnor, viktförändringar och en mage som plötsligt blivit känsligare. Många upplever också att de blir mer ljudkänsliga, får svårare att hantera flera intryck samtidigt och känner sig mentalt utmattade av sådant som tidigare varit självklart.

För kvinnor med ADHD kan dessa förändringar bli extra påtagliga. Hjärnan har redan från början ett större behov av en väl fungerande balans mellan dopamin, serotonin och GABA för att reglera uppmärksamhet, impulskontroll, känslor och stress. När östrogen och progesteron börjar svänga förlorar hjärnan en del av det hormonella stöd den tidigare fått. Resultatet kan bli att svårigheter med koncentration, planering, arbetsminne och känsloreglering förstärks. Många beskriver det som att deras vanliga strategier inte längre räcker till och att de känner sig mindre tåliga, mer lättstressade och oftare överväldigade.

Det är därför inte ovanligt att kvinnor först i förklimakteriet söker hjälp och får en ADHD-diagnos. Andra har haft diagnosen länge men upplever att symtomen plötsligt blivit betydligt svårare. I båda fallen handlar det sällan om att ADHD:n har förändrats – utan om att hjärnan nu arbetar under helt nya hormonella förutsättningar.

ADHD kan se olika ut

ADHD är inte samma sak hos alla. Enligt dagens diagnoskriterier i DSM-5 finns tre olika presentationer.

Den första är ADHD med huvudsakligen ouppmärksam presentation (ADHD-I). Det är den form som tidigare ofta kallades ADD. Här handlar svårigheterna framför allt om fokus, koncentration, planering, organisation och arbetsminne. Många kvinnor med denna presentation har länge uppfattats som lugna och plikttrogna, samtidigt som de lagt ner en enorm mental energi på att hålla ihop vardagen.

Den andra är kombinerad presentation (ADHD-C), där både ouppmärksamhet och hyperaktivitet eller impulsivitet finns med.

Den tredje är huvudsakligen hyperaktiv och impulsiv presentation (ADHD-H). Här dominerar rastlöshet, ett starkt aktivitetsbehov och impulsivitet, även om den yttre hyperaktiviteten ofta övergår till en inre rastlöshet i vuxen ålder.

Presentationen kan dessutom förändras över livet. Många kvinnor beskriver att de blir mindre hyperaktiva med åldern, medan svårigheter med fokus, mental uthållighet och arbetsminne blir mer framträdande när hormonerna börjar förändras.

När ADHD upptäcks först i förklimakteriet

För många kvinnor blir förklimakteriet den period då de för första gången söker hjälp för sina symtom. Det som tidigare gått att kompensera med hög ambitionsnivå, noggrann planering eller ett stort mått av egen disciplin fungerar inte längre när hormonerna börjar svänga. Koncentrationen försämras, känslorna blir svårare att reglera och den mentala uthålligheten minskar.

Eftersom många kvinnor med framför allt den ouppmärksamma presentationen av ADHD har lärt sig att dölja sina svårigheter genom hela livet har diagnosen ofta aldrig ställts. När förklimakteriet sedan förändrar hjärnans förutsättningar blir symtomen plötsligt så tydliga att de inte längre går att kompensera för.

Det är därför inte ovanligt att kvinnor i 40–50-årsåldern får diagnoser som utmattningssyndrom, ångest eller depression. Dessa tillstånd kan naturligtvis förekomma i sig, men ibland kan de också vara en följd av den hormonella omställningen i kombination med en tidigare odiagnostiserad ADHD.

Hos kvinnor som redan har en ADHD-diagnos kan samma hormonella förändringar göra att tidigare välfungerande strategier och ibland även läkemedelsbehandling upplevs ge sämre effekt än tidigare.

Att förstå samspelet mellan hormoner och hjärnans signalsubstanser kan därför vara en viktig pusselbit. Det innebär inte att alla besvär beror på hormoner eller ADHD, men kunskapen kan hjälpa både kvinnan själv och vården att se hela bilden och hitta behandlingar och livsstilsåtgärder som är bättre anpassade till den här fasen i livet.

När hormonerna förändras, då ändras också hjärnan

Förklimakteriet börjar ofta flera år innan den sista mensen. Det är en period då ägglossningen blir alltmer oregelbunden och hormonnivåerna börjar svänga kraftigt från månad till månad.

Det är lätt att tro att klimakteriet bara handlar om värmevallningar och utebliven mens, men i själva verket påverkas nästan alla kroppens organsystem – inte minst hjärnan.

Östrogen och progesteron samverkar med hjärnans signalsubstanser varje dag. När deras nivåer börjar förändras påverkas därför även hjärnans sätt att fungera.

Östrogen hjälper hjärnan att fungera optimalt

Östrogen är ett av hjärnans viktigaste hormoner. Det stimulerar produktionen och omsättningen av dopamin och serotonin och förbättrar kommunikationen mellan nervcellerna. Dopamin hjälper oss att hålla fokus, känna motivation och planera, medan serotonin bidrar till ett stabilt humör, bättre sömn och ökad känsla av välbefinnande.

För många kvinnor med ADHD är dopaminsystemet redan från början mer sårbart. När östrogennivåerna börjar svänga kan därför även små hormonella förändringar få oproportionerligt stor betydelse.

Energi, humör och förmåga till koncentration kan svänga mer än tidigare men både högre toppar och djupare dalar.

Plötsligt kan det bli det svårare att hålla koncentrationen, organisera vardagen eller avsluta uppgifter som tidigare känts hanterbara.

Många beskriver det som att hjärnan blir "dimmig", det kan bli mer ilska, intensitet, plötsliga energitoppar eller att den mentala energin helt enkelt inte räcker till med uppgivenhet som följd.

Kombinationen intensiv aktivitet och påföljande utmattning är vanligt. Den tendensen fanns redan förut men blir nu mer intensiv och uttalad, i takt med att nivåerna av östrogen svänger i förklimakteriet.

Progesteron är hjärnans naturliga lugn

Om östrogen hjälper hjärnan att prestera kan progesteron beskrivas som hormonet som hjälper hjärnan att varva ned.

Efter ägglossningen bildas progesteron, och när det bryts ned bildas bland annat allopregnanolon. Denna substans förstärker GABA-systemet – hjärnans viktigaste lugnande signalsystem.

När progesteronnivåerna är goda känner många kvinnor sig lugnare, sover bättre och har lättare att hantera stress och motgångar.

Under förklimakteriet börjar ägglossningen däremot utebli allt oftare. Varje utebliven ägglossning innebär också att progesteronproduktionen uteblir. Då bildas mindre allopregnanolon och GABA-systemets lugnande effekt försvagas.

Det kan göra att oro, sömnsvårigheter, irritabilitet och inre rastlöshet blir betydligt mer påtagliga.

För kvinnor med ADHD kan det kännas som om den naturliga bromsen försvinner alltmer, samtidigt som att gaspedalen fortfarande ligger kvar.

När progesteronet minskar blir svängningarna större

Under de första åren av förklimakteriet är det inte ovanligt att östrogen fortfarande produceras i relativt stora mängder samtidigt som progesteronet minskar eftersom ägglossningarna blir färre.

Det brukar beskrivas som en relativ östrogendominans.

Många kvinnor märker då att humöret svänger kraftigare, att de blir mer känsliga för stress och att både migrän, vätskeansamling, allergier och sömnproblem kan öka.

Samtidigt minskar testosteronet ofta långsammare än progesteronet, vilket kan bidra till perioder av ökad rastlöshet, frustration och impulsivitet när den lugnande effekten från progesteronet saknas.

Hjärnans enzymer påverkas också

Hormonerna styr inte bara hur mycket signalsubstanser som bildas. De påverkar också hur snabbt de bryts ned.

Ett viktigt enzym i levern är COMT. Det enzymet hjälper kroppen att bryta ned dopamin, adrenalin, noradrenalin och vissa östrogenmetaboliter.

När östrogennivåerna varierar kraftigt kan COMT få mer arbete att göra. Hos personer med genetiskt långsammare COMT-funktion, vilket är vanligt, kan detta bidra till att hjärnan lättare fastnar i stress, i hyperaktivitet, i irritation eller i oro och grubbleri.

Ett annat viktigt enzym är MAO, som bryter ned bland annat serotonin, dopamin och noradrenalin. Östradiol hämmar MAO:s aktivitet, vilket innebär att förändrade östrogennivåer också påverkar balansen mellan dessa signalsubstanser.

Resultatet kan bli att humör, energi och koncentration varierar betydligt mer än tidigare, ibland från dag till dag eller timme till timme.

När östrogen är högt, så stannar mer av dessa humörpåverkande signalsubstanser i kroppen. Östrogenet gör att du behåller mer av dessa humörreglerande signalsubstanser. Fokus, energi och balans är lättare att uppleva.

När den allmänna nivån av östrogen sjunker i takt med att hormonomställningen i klimakteriet fortsätter, så omsätts dessa signalsubstanser snabbare och då kan symtom som håglöshet, depp, oro, svårigheter att fokusera, och avsluta projekt göra sig mer påminda.

Här kan du läsa om signalsubstanserna och hur du stöttar dem i klimakteriet: https://johanna-falk.mykajabi.com/blog/nar-hormonerna-forandras-sa-hjalper-du-nervsystemet-att-hitta-balansen-igen

Tarmens hälsa spelar en större roll än många tror

När vi tänker på serotonin och dopamin tänker vi ofta på hjärnan, men en stor del av dessa signalsubstanser har sitt ursprung i mag-tarmkanalen.

Omkring 80–90 procent av kroppens serotonin och ungefär hälften av kroppens dopamin produceras där, även om de har olika funktioner i tarmen och hjärnan. Via vagusnerven, immunförsvaret och hormonella signaler står tarmen och hjärnan dessutom i ständig kontakt med varandra.

Under förklimakteriet förändras även matsmältningen.

Minskande progesteron, svängande östrogennivåer och ett förändrat nervsystem gör att magsyra, matsmältningsenzymer och tarmrörelser ofta fungerar annorlunda och sämre än tidigare.

Du blir känsligare och reagerar, eller reagerar mer, på sådant du kunde äta tidigare.

Det är därför många kvinnor i förklimakteriet märker att mat och dryck som de alltid tålt plötsligt ger uppblåsthet, gaser eller magbesvär.

Vanliga FODMAP-livsmedel som lök, vitlök, äpple, päron, blomkål, baljväxter och vete kan bli svårare att tolerera. Samtidigt ökar ofta känsligheten för alkohol. De allra flesta får allt svårare för socker och skräpmat.

Det är nu många tänker på att gå över till hälsosammare kost och levnadsvanor. Kroppen säger ifrån och visar vägen till ett sundare liv.

Hos de allra flesta förändras också tarmfloran mot en mer inflammatorisk sammansättning och tarmens skyddande slemhinna blir mer sårbar, vilket kan öka risken för en nedsatt tarmbarriär, s.k. läckande tarm.

En kosthållning och levnadsvanor som tidigare fungerade utmärkt, kan därför behöva justeras när hormonerna förändras.

Detta är en helt naturlig utveckling som alla kvinnor går igenom i klimakteriet, men den brukar göra sig extra påmind hos kvinnor med ADHD.

Stress förstärker förändringarna i förklimakteriet

Långvarig stress påverkar inte bara hur vi mår psykiskt. Den påverkar också hormonbalansen.

När kortisolnivåerna är höga prioriterar kroppen överlevnad framför fortplantning. Om livet är stressigt kan ägglossningen bli ännu mer oregelbunden än den redan är i förklimakteriet och progesteronproduktionen kan därmed minska ytterligare.

Samtidigt försämras sömnen, återhämtningen och hjärnans motståndskraft mot stress. Symtom på förklimakteriet kommer tidigare om stressen uttalad.

För en kvinna med ADHD blir detta ofta en dubbel belastning eftersom både stress och hormonförändringar påverkar samma nervsystem.

Kosten blir en viktig del av stödet

När hormonerna börjar svänga blir hjärnan ofta känsligare för stora variationer i blodsocker och energi.

Då blir kosten ännu viktigare än tidigare.

En stabil grund består av bra animaliskt protein som ger byggstenar till kroppens signalsubstanser, rikligt med grönsaker, naturliga fetter och långsamma kolhydrater.

En av de viktigaste pusselbitarna är att starta med en proteinrik frukost. Då höjs dopamin och serotonin helt naturligt. Här får du tips och recept: https://johanna-falk.mykajabi.com/blog/starta-dagen-starkt-med-en-proteintat-frukost

Regelbundna måltider hjälper många att hålla energin jämnare och kan bidra till bättre koncentration och mindre irritabilitet under dagen.

Återhämtning är en viktig strategi

Många kvinnor med ADHD har lätt att pendla mellan perioder av intensiv aktivitet och total utmattning.

Under förklimakteriet blir det ännu viktigare att ta hand om rytmen under dygnet, vilket ändå är en utmaning för den med ADHD.

Regelbunden sömn, dagsljus, rörelse och planerade pauser blir därför viktigare än någonsin. Motion får gärna vara regelbunden, men behöver inte vara utmattande. För många fungerar promenader, styrketräning eller cykling bättre än att ständigt pressa kroppen till maximal prestation.

Ett arbetssätt som många uppskattar är så kallad pacing, där aktivitet och vila varvas på ett strukturerat sätt, innan energin tar slut.

Pomodoro-metoden, med fokuserat arbete under kortare intervaller följt av korta pauser, kan vara ett enkelt sätt att skapa bättre balans.

Digitala hjälpmedel som en Oura-ring eller en smartklocka kan också ge värdefull återkoppling om sömn, puls och återhämtning och hjälpa dig att anpassa vardagen efter kroppens faktiska kapacitet.

Låt ditt förklimakterium bli en styrka

Många kvinnor beskriver att de, när de väl förstått vad som händer i kroppen och anpassat sitt sätt att leva, får en helt ny förståelse för sig själva.

De blir bättre på att sätta gränser, prioritera återhämtning och lyssna på kroppens signaler. För en del blir förklimakteriet därför inte bara en period av utmaningar, utan också starten på ett lugnare och mer hållbart sätt att leva.

Att förstå sin ADHD i ljuset av hormonernas förändring kan bli en viktig nyckel till ökad livskvalitet under många år framöver.

En ny livsfas med nya förutsättningar

Förklimakteriet innebär inte att du håller på att bli en annan människa. Din hjärna arbetar bara under nya biologiska förutsättningar än tidigare i livet.

När du förstår hur hormoner, signalsubstanser, tarm, stress och återhämtning samverkar blir det också lättare att möta förändringen med kunskap i stället för oro.

Många kvinnor beskriver faktiskt att de, när den hormonella omställningen så småningom stabiliseras och de har hittat nya rutiner som passar den här livsfasen, upplever större lugn, bättre självkännedom och en tydligare känsla av vad kroppen behöver.

Förklimakteriet kan därför bli mer än en utmaning.

Det kan också bli början på ett nytt kapitel, där du får möjlighet att ta hand om både hjärnan och kroppen på ett sätt som ger bättre förutsättningar för många friska och aktiva år framöver.

Johanna 💛 💚 ❤️

Du kan må bra! Lev livet med hälsan som din bästa vän.

Om forskningen

Kunskapen om samspelet mellan ADHD, kvinnliga könshormoner och hjärnans signalsubstanser utvecklas snabbt. Den här artikeln bygger på aktuell forskning om ADHD, klimakteriet, neuroendokrinologi, tarm–hjärna-axeln och livsstilsmedicin. Inom flera områden, särskilt kring kvinnor med ADHD i förklimakteriet, pågår fortfarande forskning och vår förståelse fortsätter att utvecklas.

Referenser och vidare läsning

ADHD hos kvinnor och hormonella förändringar

Quinn PO. Attention-deficit/hyperactivity disorder and its comorbidities in women and girls.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/28661428/

Nussbaum NL. ADHD and Female Specific Concerns: A Review of the Literature.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/28661774/

Young S, Adamo N, Ásgeirsdóttir BB et al. Females with ADHD: An expert consensus statement.
https://bmcpsychiatry.biomedcentral.com/articles/10.1186/s12888-020-02707-9

American Psychiatric Association. Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5-TR).
https://www.psychiatry.org/psychiatrists/practice/dsm

Förklimakteriet och klimakteriet

The Menopause Society (tidigare North American Menopause Society)
https://menopause.org/

International Menopause Society
https://www.imsociety.org/

National Institute on Aging – Menopause
https://www.nia.nih.gov/health/menopause

Östrogen, progesteron och hjärnans funktion

Brinton RD. Estrogen regulation of glucose metabolism and mitochondrial function in the brain.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/21855615/

Brinton RD, Yao J, Yin F et al. Perimenopause as a neurological transition state.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/22410211/

McEwen BS, Milner TA. Understanding the broad influence of sex hormones and sex differences in the brain.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/29596929/

Progesteron, allopregnanolon och GABA

Reddy DS. Neurosteroids and their role in stress, anxiety and epilepsy.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/25003874/

Maguire J, Mody I. GABA(A)R plasticity during pregnancy: relevance to postpartum depression.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/21326176/

Schüle C, Nothdurfter C, Rupprecht R. The role of allopregnanolone in depression and anxiety disorders.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/23159935/

Dopamin, serotonin och ADHD

Volkow ND, Wang GJ, Kollins SH et al. Evaluating dopamine reward pathway in ADHD.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/20856250/

Del Campo N, Chamberlain SR, Sahakian BJ et al. The roles of dopamine and noradrenaline in ADHD.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/20159759/

Faraone SV, Banaschewski T, Coghill D et al. The World Federation of ADHD International Consensus Statement.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/33549739/

COMT, MAO och signalsubstanser

Tunbridge EM, Harrison PJ, Weinberger DR. Catechol-O-methyltransferase (COMT): biology and implications.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/17008817/

Shih JC, Chen K, Ridd MJ. Monoamine oxidase: from genes to behavior.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/15737999/

Luine VN. Estradiol increases choline acetyltransferase and decreases monoamine oxidase activity.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/6133156/

Tarm–hjärna-axeln och signalsubstanser

Carabotti M et al. The gut-brain axis.
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4367209/

Cryan JF et al. The microbiota-gut-brain axis.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/25830558/

Strandwitz P. Neurotransmitter modulation by the gut microbiota.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/30258208/

Tarmflora, inflammation och klimakteriet

Baker JM et al. Estrogen-gut microbiome axis.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/32694497/

Flores R et al. Fecal microbial determinants of estrogens.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/23433263/

FODMAP och irriterad tarm

Monash University – The Low FODMAP Diet
https://www.monashfodmap.com/

Halmos EP et al. A Diet Low in FODMAPs Reduces Symptoms of IBS.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/24076059/

Staudacher HM et al. Mechanisms and efficacy of dietary FODMAP restriction.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/26976730/

Stress, kortisol och kvinnliga könshormoner

McEwen BS. Protective and damaging effects of stress mediators.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/11572966/

Charmandari E et al. Endocrinology of the stress response.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/17940496/

Kost, protein och hjärnans signalsubstanser

Gómez-Pinilla F. Brain foods: the effects of nutrients on brain function.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/19022953/

Nutrients – Nutrition and Brain Health Collection
https://www.mdpi.com/journal/nutrients

Sömn, motion och hjärnhälsa

Matthew Walker. Center for Human Sleep Science
https://www.sleepdiplomat.com/

World Health Organization. Physical Activity Guidelines.
https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/physical-activity

Ratey JJ. Exercise and the Brain.
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5928534/

Kliniska riktlinjer om klimakteriet

NICE Guideline NG23 – Menopause: diagnosis and management
https://www.nice.org.uk/guidance/ng23

British Menopause Society
https://thebms.org.uk/

Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi (SFOG) – Nationella riktlinjer
https://www.sfog.se/